Ett porträtt

En död bild bakom glaset...............

Nej, inte död.

Den ler emot mig långt bortifrån.

Ibland resignerat med trött vemod.

Du har så mycket att bestyra,

säger ögonen då, med godmoddig ironi.

Men ofta är ditt leende så lyckligt

att jag inte vågar störa dig

med min jordiska saknad.

Nästan alltid har du en blomma

invid ramen.

En blå, som du tyckte mest om.

Nej, du är ingen död bild bakom glaset.